1852-1925 Norwegian Christian Krohg Gallery Krohg was educated in Germany at the Baden School of Art in Karlsruhe under Hans Gude[1], and later worked in Paris from 1881 to 1882. Inspired by the thoughts of the realists he chose motives primarily from everyday life ?C often its darker or socially inferior sides. Particularly well known are his pictures of prostitutes, and his novel Albertine from 1886 is about this theme. The book caused a scandal when first published, and was confiscated by the police. Krogh??s powerful and straightforward style made him one of the leading figures in the transition from romanticism to naturalism, characteristic of Norwegian art in this period. Through his periodic residence at Skagen, where he arrived for the first time in 1879, he had great influence on Anna and Michael Ancher, and provided early support to Edvard Munch. Krohg was a journalist in the Oslo newspaper Verdens Gang 1890-1910, where he wrote remarkable portrait interviews. Later he became a professor director at Statens Kunstakademi (The Norwegian Academy of Arts) 1909-1925. He was married to Oda Krohg.  Related Paintings of Christian Krohg :. | Et Nodskudd | Portrait of the Norwegian Painter Gerhard Munthe | Solskinn | Portrait of the Norwegian Painter Gerhard Munthe (nn02 | Look ahead,the harbour at Bergen |
Related Artists:
Joseph Wolf
(January 22, 1820 - April 20, 1899) was a German artist who specialized in natural history illustration. He moved to the British Museum in 1848 and became the choice of illustrator for numerous explorers and collectors. He depicted animals accurately in life-like postures and has been considered one of the great pioneers of wildlife art. Sir Edwin Landseer considered him ...without exception, the best all-round animal artist who ever lived. Wolf was the son of a farmer, and was born in Mörz near Menstermaifeld, not far from the river Moselle, in the Eifel region. In his boyhood he was an assiduous student of bird and animal life, and showed a remarkable capacity as a draughtsman of natural history subjects. At the age of sixteen he went to Koblenz to work for a firm of lithographers, and then in 1840 he moved to Frankfurt. Here he provided the illustrations for Eduard Reppell's Birds of Northeast Africa.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Germain-Fabius Brest
French, 1823-1900